Agent Side Grinder (se)

Har du sett något sådant där klipp i vilket man filmat storstadsmiljöer och sedan speedat upp materialet så att man kan se hur trafikljusen flimrar i rött och grönt, hur trafiken strömmar i röda och vita linjer, hur människor stressar vidare och vidare, hur det finns något exakt och cykliskt, men samtidigt maniskt i rörelserna?

Har du det, då vet du också hur Agent Side Grinder låter, en trio som säger sig vilja låta som en konstant upprepning av varningssignalen för tunnelbanans dörrar – en komprimering av två års resor till och från jobbet.
    På den självbetitlade debuten smälter Peter Fristedts frenetiskt loopande rullbandscollage samman med Johans Langes syntmelodier och Kristoffer Grips febrigt mässande sång. Resultatet är en elektrisk fusion av industri, driven EBM och poppig synt, som samtidigt smidigt undviker att fångas i sin egen uttrycksform.

Agent Side Grinders betoning på improvisation och ingivelse är inte särskilt förvånande, med tanke på den liksom darrande nerv som löper som en rödglödande tråd genom debutalbumet. Detta går också igen i den vikt de lägger vid liveframträdandet.

Bandet själva säger:
"Allt ska spelas live. Vi har inget förinspelat. Vi har en trummaskin vi kör igång då och då, det är allt.
    Det handlar om att komma in i någon slags trance. Om att öppna upp luckorna. För oss är scenen verkligen det viktiga med bandet. Det skulle inte vara någon vits med att göra låtar om man inte skulle framträda. Då skulle den där nerven gå förlorad. Och det är ju för den man gör det här."

Såhär beskrev musiktidningen Groove Agent Side Grinder. Vi tyckte det var genialt. För att se texten i sin helhet, klickahär